Lite tankar...

Ibland kan jag sakna att ha familj på nära håll.. Speciellt nu när vi fått barn.. De e nu de kan kännas att man bor på skilda håll. De e inget jag annars tycker är jobbigt för de är inte så långt att åka till Sverige..
Men de skulle va skönt att bara få ett samtal där man får frågan om vi är trötta? Ifall dom skall ta med Love ut på en promenad så att vi skulle få sova en stund, eller städa ifred. Eller bara de att dom vill ha Love å mysa med honom en stund. Sånt kan jag sakna..

Visst har jag ett fint nätverk av vänner som har erbjudit sig att "passa" honom en stund om Jonas å jag skulle vilja göra nåt ifall vi vill gå på bio eller så... Å jag e dom evigt tacksamma för att dom är så fina.. För jag har verkligen världens finaste vänner..
Men jag kan ju inte låta bli att känna att de känns lite trist att inte ha familjen på nära håll å ha de där familjära nätverket..

Å speciellt i början hade de varit underbart med lite hjälp..

Nej nu har jag funderat klart på de där.. De e som de är.. Å nu skall jag ut och väcka mina underbara lilla unge :) finns inget som är så underbart som när han vaknar å ser oss å ger oss jordens största och sötaste leende!! :)

Ännu ett steg framåt!

 Oj oj va de går undan.. I helgen stod jag inne på wc å speglade mig lite, jag hör då Love i bakrunden hela tiden hur han "pratar" men plötsligt låter han så himla glad så jag vänder mig om och ser då detta!!! Han har själv tagit sig upp å stod med hjälp av stolen!

 Min örsta tanke va så klart: VART ÄR KAMERAN??? Ser då min mobil på vardgasrumsbordet, men den kan jag ju inte ta för då tvingas jag gå förbi honom å då lär han vända sig å falla... Men jag måste ju fånga de på bild! Tack å lov för att jag kom på att lilla kameran va i skötväskan som låg i tamburen =) så snabbt slira dit efter den å visst hann jag ta kort =)

Vilken ivrig liten kille vi har.. Bör tilläggas att han e sjuk å hade feber oxå.. Men usch nu kommer man ju va orolig för alla fall han kommer att göra.. Stackars lilla huvud.

Men han va då alltså 7 månader och 6 dagar då han första gången ställde sig upp...

Mamma å pappa e så stolta över dig vårt lilla mirakel =)

Finaste lilla prinsen..

Han är nu lite över 7månader.. Har sagt de förut å säger de igen.. Vart tog tiden vägen? De har gått så himla snabbt! Min föräldrar ledighet är snart slut:( men bi har bestämt att jag ska va hemma till mitten av oktober nästa år.. Sen får Jonas va hemma några månader.. Fy va hemskt att behöva lämna honom på dagis eller dagmamma när han bara skulle va 9månader! Herre Gud jag skulle gå sönder! Jag vill inte missa en sekund av hans häftiga utveckling!

Han är iaf den busigaste lilla kille ja vet om. Full fart på våran grabb hela tiden! Inte en lugn stund! :) men jag antar att de e lugnt nu när han inte kan gå.. Haha undrar va som händer då? Koppel:)
Han får mig att skratta alla dagar. Han har ett speciellt skratt när han gör nåt som e busigt eller nåt han inte får.. De låter så underbart! Han e så full av liv å de är så underbart att se. Jag älskar han så! :)