måndag 5 december 2011

Äntligen är November slut!!

Ja äntligen är november slut. November 2011 va en jävligt tung månad, men mycket smärta både fysiskt och psykiskt.. Lite av smärtan skulle kunnat varit kortare om läkaren hade ställt rätt diagnos från början! Men det är inget jag kan gå och älta hela tiden. Gjort är gjort... Och för tillfället kommer jag inte göra nåt åt det. Vi får se sen va mitt återbesök till läkaren ger.. Och va som händer efter det.. Så November är en månad jag vill lämna bakom mig.. Hela 2011 har varit ett skit år! Ett år av sorg och saknad och händelser man inte räknat med.. Men de är väl så livet är.. Men jag fick för mycket på ett och samma år..
Men för tillfället har iaf den fysiska smärtan börjat avta. Vilket gör att den psykiska smärtan oxå börjar lägga sig lite.
Jag va till en kvinna och pratade (specialist psykiatri står de på min FPA lapp) de tog mig en minut innan jag brast ut i gråt och grät ut i en hel timme och fick prata va mig. Även om det va jobbig då, att gråta för en främmande människa så var det ändå extrem skönt.. Och en stor sten föll från mitt hjärta.. Efter det har de känts lite bättre. Jag är inte på bristningsgränsen till gråt hela tiden. Vilket gör allt lite lättare..

Och nu när jag inte har lika ont längre känner jag att jag börjar få lite energi till att VILJA göra saker igen. De har jag inte känt på länge..  Men att gå en hel månad med fruktansvärd smärta och få höra att det nog är normalt och att de skall gå över, när de sen inte alls va normalt och man hamnar in på akut operation.. Ja då är det inte roligt. Man blir ju knäckt!
Hon som jag va till sa att de va viktigt att jag försökte ta mig ut på promenader och röra mig för att bli lite glad igen..
Och eftersom att jag inte har lika ont nu, så skall jag försöka ta mig till Avancia för att cykla lite har jag tänkt!
Nu måste jag ta mig ur den här deppigheten.. De är jobbigt att gå och va ledsen... Lite oro inför mitt återbesök känner jag, eftersom att jag inte vet va som kommer att sägas där eller va provsvaren kommer att visa. Men jag tror jag måste se de som ett senare problem.. För jag vill må bra nu... Om så bara för en stund...
Nu har jag flummat färdigt för denna gång och jag skall krypa ner i sängen nu...
Godnatt

2 kommentarer:

  1. Ja livet är verkligen inte en dans på rosor. Och du Janni har verkligen haft ett jobbigt år!! Bra att du ser framåt och inte bakåt längre.. trots allt det som hänt har satt sina spår.. men så är livet, tyvärr!! Nu ska vi bara hålla tummarna att allt blir bra och att du ska få må bra nu!! Det är du värd! Kramar till dig

    SvaraRadera
  2. Hoppas du snart bra tider med dig!
    Förresten så ser du riktigt fräsch ut på bilden!:)

    SvaraRadera