Min Älskade Vincent!

Min Älskade kisse Vincent finns inte mer=( fy tusan va ledsen jag är!!!!!!!!!! Finns inga ord som kan beskriva den saknar jag känner efter min lilla bebis.. De känns så tomt utan honom. Vem skall jag nu skratta åt. Han va ju så speciell min lilla Vincent...!!!!

Imorse när jag åkte på jobb hann jag bara köra några hundra meter.. PÅ vägen skymtade jag en katt... Som låg där så livlös.. Katten va svart, de såg jag på håll, men den låg med ryggen till. Hjärtat börjar bulta... Säg inte att de är min katt... Snälla inte min katt... Ju närmare jag kommer ser jag till min stora fasa och förtvivlan att de är min älskade bebis, Vincent som ligger där... Livlös... Och de ser hemskt ut.. Massor med blod.. Ringer gråtande till jobbet och meddelar att jag blir sen... Gråter och bara skakar.. Sätter mig på huk och stryker min hand över hans mage. Älskade katt varför?!?! Varför just du???? (och vem fan har kört på min bebis och bara lämnat honom mitt på vägen.. Grymma människa!!!!)
Vänder snabbt bilen och åker hem, klarar inte av att flytta på honom själv.. Springer in till sovrummet och lägger mig gråtande i sängen. Vincent är död säger jag gråtande till Jonas, du måste hjälpa mig!!

Jonas hoppar upp ur sängen, frågar om de e sant.. Ja, de är sant..
Vi tar andra bilen och åker dit. Jonas har tagit med en låda... Där i lägger vi min katt, som jag knappt känner igen.. Han såg ut så där.... Han va ju fin innan!!
Jonas frågar om jag vill att vi begraver honom.. Snyft.. Ja....

Lägger mig en stund i sängen igen och gråter mer.. Men inser att jag inte har tid (sjukt) jag måste ju på jobb... Fan de va den tyngsta dagen på jobbet.. Tårarna bara kom hela tiden.... Till och med de gamla såg att jag va ledsen. En tant sa till mig vid frukosten: Men lilla gumman har du gråtit.. Svarar bara snabbt ja för att inte brista i gråt i matsalen.. vänder bort blicken...
Men min arbetskollegor va super snälla med mig idag.. Så till dom vill jag säga tack. Fick åka hem tidigare idag. Sprängande huvudvärk pga av allt gråtande..

Så när jag kom hem åkte Jonas och jag för att begrava min lilla bebis... (brukade kalla Vincent bebis) Han fick en fin vilo plats.. Soligt och fint ute i naturens grönska, precis vid vattnat.. Pajade lite på han när han låg i lådan.. Sista gången jag skulle få känna hans lena päls.. Men han va kall....=(
Hade köpt två fina handkar, en som han fick ligga på och en som vi la över honom. Ville inte att han skulle bli helt jordig=( la ner en ros med han.. Hade köpt tre stycken..
Sen täckte Jonas över han... SÅ nu får jag aldrig igen se min Vincent. Aldrig mer bli stångad i ansiktet av han på kvällarna i soffan. Inte höra han irriterande skrik när han vill ut.. Ingen som kommer och möter mig när jag kommer hem med bilen.. De gjorde han nästan jämt! Fy va den katten kommer att va saknad!!

De känns så tomt nu utan han.. Väntar mig att han skall komma skrikande längs husväggen.-. Men ingen.. Inte ett ljud...
Och gråtit har jag väl gjort ganska eakt hela dagen sen jag hitta han.. Kommer ha duktigt svullna ögon imorn. De svider under ögonen av alla tårar och helt röd under ögonen..
Och tårarna rinner fortfarande...
JAG Ä SÅ LEDSEN!!! Min katt...
Vincent min bebis. Älskar dig.. Hoppas de finns nån annan som kan klappa på dig i himlen.. För de finns väl ingen mer kelig och kramgo katt än dig..
För evigt saknad....

(bild på min bebis kommer en annan dag... Funkar fortfarande inte att få fram bilder)