Jag har funderat lite...

ja, jag har funderat lite.. Ibland så kan man verkligen känna att man är för snäll. Jag kan känna att ibland borde jag säga ifrån DIREKT när någon gör eller säger nåt dum eller nåt som jag tar illa upp för. Men ibland så känner jag att jag faktiskt inte vill sjnka till vissa personers nivå.. Inga nämnda, och alla kan vi väl säga nåt som kanske har sårat nån nångån.. Säkert jag med..

Men de här e nåt jag verkligen kan störa mig på, att jag inte säger ifrån på en gång..
Tex detta eviga tjat om varför jag inte går ut så ofta längre.. JAG VILL INTE... Om jag skulle vilja gå ut så gör jag de, det finns inget som stoppar mig förutom mig själv.. Jag har helt enklet inte nåt stort behov att att gå ut på krog som jag gjorde förut.. Men gör det mig till en tråkmåns? eller kanske toffel? nä vet ni vad?!! De gör det inte!! Bara för att nån/ några kanske anser att deras höjdpunkt är när man får gå ut och supa sig full och gå på krog, de betyder inte att jag måste känna samma sak.. Och det gör jag absolut inte... Den som vill gå ut på krog, fine gör det. Men klanka inte ner på mig för att jag inte vill! De finns annat som jag tycker är roligare. Sen med de jobb jag har, så jag är ju bara ledig var tredje helg. Jag känner inte då att jag MÅSTE ut på krog och supa, för jag orkar inte slösa bort en dag på att tex va bakis.. För jag vet att jag blir bakis mer eller mindre.. För mig är det inte värt det.. Visst ibland kan de va skit kul att fixa upp sig sitta med några kompisar och sen gå ut och dansa. Men vill jag inte så låter jag bli.. Och de tycke jag att folk måste acceptera. Jag skall inte behöva försvara mig.

För några månader sen kom jag ihop mig med en vän. I dag är vi inte vänner längre.. Hon sa till mig att jag blivit så förändrad sen jag blev tillsammans med Joans.. Och vet ni vad, de HOPPAS jag att jag blivit. För jag vill verkligen inte va samma tjej som när jag va 20 år! Absolut inte.. Jag känner oxå att jag har förändrats, jag har växt upp.. Jag har ett stabilt förhållande med någon jag älskar.. Jag lever de liv JAG valt at leva. Ett liv jag trivs med.. När jag va19- 20 sprang jag väl på krog varje helg, om jag kunde så gärna lördag söndag. Men varför skulle jag göra de nu? jag vill inte! Hon som tyckte jag blivit så förändrad är singel. Hon kan sprinag på krog hur mycket som hellst och kanske vill ha sällskap. Men kunde inte acceptera att jag inte ville.. Hon kunde inte ta att jag hade de bra.. Hon kunde aacceptera att jag hade det bättre. Så därför va hon tvungen att klanka ner på mig.. På mitt förhållande. HON tyckte inte att jag och Jonas skulle göra så mycket tillsammans. varför? Jo för hon va väl helt enklet avundsjuk.. Jag tycker att man skall kunna va glad för sina vänner, va glad om den andra är glad.. Acceptera att man kanske lever olika liv.. Utan att klanka ner på den andre.

Efter en händelse i sen sommras kanske man kan säga, har vi INGEN kontakt.. Inte alls.. Tycker jag att de är jobbigt? ja, jag är skit ledsen för att hon klanka ner på mig och mitt förhållande fast jag har de precis som jag vill ha det. Jag förstår inte va hon vann på det? De känns jobbigt eftersom att vi varit vänner så länge.. Och helt plötsligt finns man inte alls i varandras liv. Men jag kan inte heller va vän med någon som inte kan acceptera mitt liv och mitt förhållande.. De går inte.. Jag skall inte behöva välja.. Jag har inte ens fått en förklaring till hennes dåliga beetende. Är jag värd de? kanske inte? men jag tycker ändå att man kan va vuxen och prata om saker och ting. Detta beteende är på en fjortis nivå!! mer kan jag inte säga.. Men jag är grymt besviken, och självklart ledsen. De kan jag ärligt säga.

Men som sagt de finns väl fler som tycker att jag skall gå ut mer. Snälla håll det för er själva. Inget jag orkar höra på. För jag vill inte gå ut mer.. Vill jag de så då gör jag de och då lär ni märka det.. Men acceptera mig för den jag är! och för de liv jag valt att leva!
Jag har de bra. Och nästa alla vet hur de är att va singel samt va i ett förhållande. är man singel kanske man vill gå ut mer. Lever man som i par. Kanske man vill va mer hemma. Men ingen vill bli kallad toffel eller tråkmåns för det. Samtidigt som de singlar som är ute och super nästan alla helger inte vill bli kallade fyllevin.. Alla gör vi våra val. Och är man vänner så accepterar man det.. kan man inte acceptera de, så då skall man väl helt enkelt inte va vänner antar jag..

Jag är iaf trött på det där..